Fläta på japanskt vis – Kumihimo

Testa att fläta med samma teknik som man i Japan använder till traditionella kimonos

Vänta ...


2011 visade Hanne Samuelsson från de sju häradernas hemslöjdsförening Kumihimo på Borås Museum. Kumihimo är en japansk flätteknik som man använder för att göra dekorativa band som bland annat används till den traditionella dräkten kimono. Man flätar i en särskild ”vävstol” som kallas marudai. Den ser ut så här:

De traditionella banden är oftast vävda med silke men det går bra att använda andra material. Om du inte har köpt en marudai i Japan som Hanne har behöver du inte misströsta, man kommer långt med en pappskiva. Det finns också det Kumihumiskivor att köpa på nätet. De köpta skivorna är gjorda i något slags liggunderlagsmaterial och de är mer lättarbetade än pappskivan. Det borde gå alldeles utmärkt att göra en egen av ett gammalt liggunderlag! Skivan ser ut så här:

Den enklaste flätan gör man med fyra trådar. Här är det två färger. Den här är gjord i en rund pappskiva med skåror i kanten på 1,5 cm mellanrum. Slå en knut om trådarna och stoppa ned knuten i hålet. Placera ut trådarna två uppe, två nere, två vid sidan och två på andra sidan.

De två gula i botten förs upp och in i var sin skåra emellan de två gula upp till. De båda övere gula för man ned till det ställe där de andra gula kom ifrån. Alltså man byter plats på dem.

Sedan gör man samma sak med de rosa. De högra trådarna förs över till vänster sida av skivan och De vänstra rosa förs över till den högra. Sedan håller man på så.

På andra sida av skivan kommer ett band ut. Det finns en mängd varianter och svårhetsgrader av den här tekniken. Ett tips är att söka på Kumihimo på Youtube, det finns böcker, mönster på nätet och så kan man experimentera själv. Göre en större skiva och ha grövre trådar och gör ett grimskaft, tag knappsilke och fläta glasögonband, ta din finaste silketråd och gör ett band till partystassen!
Kumihimo är roligt att göra med barn. Den här flickan på fattade galoppen direkt!

Text och bild: Hillevi gunnarsson, Västarvet 2011