Alla har hört talas om raggsockor, men nästan ingen vet varför det heter ”ragg”-sockor. Förr gjorde man grova sockor mer hållbara genom att klippa sina getter och blanda in getraggen i ullen innan man spann sockgarnet.

Fårull är en ljuvligt material. Det är varmt även om man blir blöt, man kan få det fuktavvisande och det är självrenande. Den enda svagheten är att det inte är så slitstarkt i till exempel sockhälar. Nuförtiden löser man problemet med att göra sockgarn mer slitstarkt genom att blanda in syntet i ullen. Förut var det bocken som fick bli ansad för vintersockornas skull.

Vår Lappbock, Stark, har hunnit bli 4 år och är rejält långhårig, Förr om åren har vi ansat dom delar av raggen som blivit tussiga, men i år klippte vi av allt. Dels var det mycket tovor, men i bakhuvudet låg också kunskapen om att man alltid klippt långhåriga bockar förr i tiden, just för att göra raggsockor. Och som spinnkunnig var det ett bra tillfälle att få prova på ett väldigt rejält, historiskt hantverk.

Stark verkade lättad efter klippningen och har sedan dess sett väldigt bekväm ut, denna förhållandevis varma lappländska sommar.

Efter klippningen tvättades raggen och kardades in med ull, något mer ull än ragg.

Sedan var det dags att spinna. Vanligt sockgarn av ren ull spinner jag övertvinnat och 3-trådigt, för att göra det så slitstarkt som möjligt. Samma gjorde jag på detta garn. Alltså: först spinna tre ganska tunna trådar med övertvinn. Sen tvinna ihop dessa tre trådar med övertvinn.

Sedan är det dags att sticka sockorna. Här i huset stickas sockor och strumpor från tån upp, för att kunna bedöma storleken bäst, eftersom alla handspunna garn skiljer sig något i tjocklek. Dessutom använde jag raggsocksgarnet endast till själva fotdelen av sockan, sockskaftet stickade jag i vanligt handspunnet tvåtrådigt rent ullgarn, eftersom skaftet inte alls slits lika hårt.

Det ska bli intressant att se om vi har fått oss mer slitstarka sockor, i så fall kan bocken Stark se fram mot en årlig ansning. Hans ragg kommer räcka till, uppskattningsvis, ca 8-10 sockpar, med garn över för att stoppa hål. För hur slitstarkt det än visar sig vara….så går det hål till slut. Och strumpstoppning är en ädel konst och ett verkligt hantverk!

Text och bild: AnnJessica Ericsson, Forsnäs Hemmans hantverk