Kransen är tillverkad av björnmossa. Av björnmossa kan man också tillverka kvastar och dörrmattor vilket var vanligt förr.

Björnmossa är vanlig i hela Sverige och finns på hela norra jordklotet. Det svenska namnet, björnmossa, lär komma av att björnen bäddar sitt ide med bl a  björnmossa.
 Denna vanliga storvuxna mossa föredrar näringsfattig sumpskog. Ofta bildar den höga kuddar tillsammans med vitmossor. Mossan vill ha ljus så det är som på bilden öppna kärr eller fuktiga platser man ska leta efter.
 Björnmossan växer fort och trivs med markförsurningen så det är ingen risk att utrota mossan.


OBS: Björnmossa omfattas inte av den svenska allemansrätten. Man måste ha markägarens tillstånd för att plocka mossa eftersom man tar bort hela växten.

Att hitta björnmossa med den längd man vill ha är inte så lätt. Ofta får man gå från tuva till tuva för att se om den ”släpper” så att man får de längder på 30 cm eller mera som behövs till att binda kransar och kvastar. På hösten plockar man den finaste mossan. Greppa mossan i små buntar och dra upp den. När det är kyligt och mossans fukt göra att man fryser om händerna kan det vara bra med gummihandskar.

Lägg gärna mossan i buntar på detta sätt. Det blir enklare att arbeta med mossan utan att få oordning och mera arbete när man sedan ska plocka ihop mindre buntar.
 Mossan kan under en kortare tid på hösten när det är kallt förvaras i en plastpåse utomhus, dock inte i sol. Om man tar mer mossa än som går åt är ett bra sätt att förvara mossa på att frysa ned den. Mossan avger inte så mycket lukt men man bör tänka på att slå in den väl i flera lager med plast om den ska förvaras med matvaror. Det går också bra att lufttorka mossan så den blir helt torr. När man sedan ska arbeta med den doppar man den gröna delen i vatten.

Av mindre buntar binder man kransen runt en ring av grenar eller ståltråd. När man binder gör man halvslag med mossbunten runt ringen.

Avslutningen gör man så enkelt att man knyter om ringen och lägger knuten på baksidan. Klipper av en bit från knuten.

Björnmossans gröna ”hår” torkar ihop men reser sig så fort de blir fuktiga igen. Det finns dock ingen anledning att blöta med vatten på kransar inomhus för att få de små håren att resa sig för det håller bara en kort stund innan mossan torkar igen.
 Mossans gröna färg kommer med tiden att försvinna och övergå i en brunaktig ton. Ju mera sol den får ju rödare blir tonen som den gamla kransen på bilden.

Kvastar av björnmossa har bland annat använts till att sopa glöden ur bakugnarna. Björnmossan innehåller kisel och tar därför inte eld så lätt trots att den är så torr. Den rötar heller inte varför man inte kan kompostera mossan.

Text och bild: Anna Karin Reimerson, hemslöjdskonsulent Västmanlands län, 2010