Min gamla favoritväska blev fransig och nött. Första tanken var att det nog var dax att skaffa en ny. Sorgligt (…och kostsamt) Laga eller icke laga, det är frågan? Stoppa strumpor…”som dom gjord förr i tidn”? som folklivsfanatikern Job Andersson i  Mammas nya kille i P3 skulle ha uttryckt det… Ja, varför inte? Det känns ju verkligen aktuellt igen, fast kanske av andra anledningar än förr. Nu gör det bland annat att jag slipper bidra till att sopberget växer.
Alla de gamla stygnen och teknikerna går ju så bra att använda än idag. Till allt möjligt dessutom! (…förutom att den berömda fantasin sätter sina gränser ibland) Det känns fint att jag kom mej för att med några knapphålsstygn laga ”bästa väskan”. Nu hänger den med ett tag till!

Text och foto: Pia Jägstrand, länshemslöjdskonsulent i Norrbotten 2011