#628 Smycka dig med hår!

2 vill slöjda detta
Loading...

Silje, som är elev på Göteborgs universitets nya 3-åriga utbildning Ledarskap i slöjd och kulturhantverk, har tittat på det här med hårslöjdande. (Är du förresten nyfiken på programmet kan du läsa mer på universitetets hemsida. -Sista ansökningsdag till höststarten är 15 april.)

Hårkonst är en teknik som är få förunnat. Det är endast i den lilla byn Våmhus i dalarna där tekniken lever vidare och de lär inte ut tekniken till personer som inte kommer ifrån den byn. Som en som älskar att hålla på med många olika tekniker så stör det mig att de inte vill dela med sig av sin kunskap så därför undersöker jag saken lite på egen hand.

Det första jag tänkte undersöka var hårpärlor. Dessa användes ofta i skarvar på smycken. Jag har spionerat på ett armband som jag köpte när jag var på Island och upptäckte att stommen till pärlorna är av trä. Jag har inte så bra utrustning för att göra träpärlor så jag vart lite besviken. Men då fick jag tipset om en finsk konservatortext av Annukka Parkkinen ”Hiuskorut – Historia ja konservointi tekstiilikonservaattorin näkökulmasta” Vilket om jag förstår det rätt betyder, Hårsmycken – Historia och bevarande från textilkonservatorns perspektiv. (Jag kan inte finska så jag bara gissar med lite hjälp av google translate).

Arbetet finns här:
https://publications.theseus.fi/bitstream/handle/10024/3637/HIUSKORUT%20Historia%20ja%20konservointi%20tekstiilikonservaattorin%20nakokulmasta.pdf?sequence=1

I Annukka Parkkinens text finns det många bilder bland annat på en trasig brosch med framför allt två pärlor som var extra skadade och som alla textilare som är intresserad av gamla tekniker vet är hålen på trasiga föremål en stor källa för kunskap.
(sida 29 i filen eller 26 i arbetet finns 2 bilder som visar tydligt på de trasiga pärlorna)
Grunden i dessa pärlor var inte alls en trästomme utan en pappstomme rullad med garn!
Här fanns ju något som man faktiskt skulle kunna skapa ganska lätt!
Jag klippte remsor av papp, men pappen var för hård för att formas så jag fuktade den med lite vatten och lindade den kring en av mina tjockare strumpstickor storlek 5 eller 6. Jag lindade några varv med ett garn och lät det torka så.
När pappen torkat tog jag bort garnet och limmade ihop cylindern. Sedan lindade jag nytt garn runt om för att bygga upp en ”pärligare” form. Jag kände att mitt garn var lite halt så jag strök ett lager lim över hela pärlan för att försäkra mig om att garnet inte skulle linda upp sig.


När limmet torkat fick jag något som ser ut som detta. Jag tycker själv att det är väldigt likt bilden i arbetet.

Eftersom jag inte hade något hår liggandes och skräpandes och jag inte ville klippa av mig mitt eget för ett experiments skull pratade jag med en vän till mig om jag kunde få lite tagel av hennes häst. Tagel är dock inte det enklaste att arbeta med! Det är hårt och styvt och ganska svårt att få det att böja sig över kanten. Men med lite envishet gick det bra.
Jag tog en lång slinga (väl tvättad) tagel och limmade fast den på insidan av pärlan. Sedan lindade jag taglet runt pärlan så den fyllde upp runt om hela. För att trä taglet igenom hålet använde jag en nål med en trådögla på. Då kunde jag trä in taglet i öglan och dra hela nålen och taglet igenom pärlans hål.

När jag fyllt hela pärlan limmade jag ihop änden på insidan som jag gjorde i början. För att försäkra mig om att jag skulle ha ett hål i pärlan efter att den torkat satte jag fast pärlan på en mindre sticka, taglet hade byggt på ganska mycket på insidan så jag fick använda en sticka nr.2


När pärlan torkat gjorde jag en fläta av vitt tagel och limmade fast pärlorna för att göra ett armband. Jag vart ganska nöjd med resultatet. Om detta är rätt sätt att göra på har jag ingen aning om men det går i alla fall.

Jag provade även att göra en pärla i ullgarn det var mycket enklare att arbeta med då det är mjukare därför tror jag också att hår är enklare att arbeta med.

 

Text och bild: Silje Andersson. Ledarskap i slöjd och kulturhantverk, Göteborgs universitet.

10 Kommentarer

  1. Sofia Lindblom
    2 februari, 2012

    Det var roligt att se att du utforskar lite. Jag tycker också att det är snålt och framförallt löjeväckande att inte dela med sig av kunskap, jag menar tekniken kan ju knappast vara ursprungligen uppfunnen på den orten… Hoppas att nyfikenheten ger mer håriga resultat!

  2. Silje
    2 februari, 2012

    Kul att det är fler som är intresserade. Jag har gjort lite expriment och studerat lite saker jag har kommit över och har jag tid kommer jag göra fler beskrivningar. Dock har jag inte fått till knyppeltekniken för att göra de fina länkarna som de gör i Våmhus.

  3. Anneli
    2 februari, 2012

    Tänk om alla som håller på med olika tekniker vore lika ”snåla” med att dela med sig då skulle det inte finnas så mycket fint som det gör i världen idag. Nej, mer dela med sig åt folket! Kul att du försöker ”knäcka koden”!

  4. Hårkullan Sara
    4 februari, 2012

    Hej Silje. Jag vill börja med att säga att det är roligt att du utforskar konsten att arbeta med hår. Sedan tycker jag att det är synd att hårkullornas val, att inte lära ut konsten till människor utanför Våmhus, inte respekteras. Vad är det som säger att människor ska kunna komma och kräva att få lära sig hantverket? Tror ni att Appel skulle ge ut ritningen över alla komponenter i en Iphone bara för att någon ber om det? Nej, de vill behålla ritningen till sin affärsidé inom företaget och det vill även hårkullorna. Om man verkligen vill lära sig att göra hårarbete så finns det ett sätt, flytta till Våmhus. Jag är hårkulla sedan 15 år tillbaka och jag följer de gamla traditionerna att inte lära ut hantverket till andra än till människor från Våmhus. Jag delar gärna med mig av mina kunskaper om hantverket till människor, dock inte våra mönster och tekniker. Det är hårkullornas ”affärshemlighet”. Lycka till med dina studier.

  5. Silje
    14 februari, 2012

    Hej Sara. Jag vill bara säga att jag tänkt på det här med att dela med sig ganska mycket. I dagens samhälle där tekniken hjälper oss att dela med oss med kunskap tycker jag att det är synd att hårkonsten inte finns med. Appel kanske inte delar med sig av sina ritningar men de delar med sig av ramverk så att vem som helst kan göra appar till deras telefoner. Så till och med ett mångmiljon företag ser en vinst i att öppna upp kunskapen i sina produkter. Sen vill jag peka på Wikipedia vart hade det varit utan personer i hemmen som delar med sig av sin kunskap. Jag kan inte säga något för att ni hårkullor ska ändra era traditioner ni får använda er kunskap hur ni vill. Men jag tänker fortsätta undersöka tekniken på egen hand och dela med mig av vad jag upptäcker. Dock tror jag inte att minna beskrivningar kommer att konkurrera med hårkullornas ”affärsverksamhet” jag tror snarare att kunskap om tekniken ökar intresset för hantverket och eftersom jag själv gillar tekniken hoppas jag att intresset för den blir större.

  6. Moa
    9 april, 2012

    Hur gjorde du för att fästa flätan du gjorde? 🙂

    (vääääldigt tacksam för svar)

  7. Silje
    1 juli, 2012

    Jag använder superlim och en tråd. Jag lindar en stark tråd runt flätan så den sitter riktigt ordentligt sen tar jag och fäster den extra mycket med Superlim.

  8. Kattis
    11 november, 2012

    Ingen aning hur många som bor i Våmhus, men måtte de inte dö ut….

  9. Pia Hansen
    2 januari, 2014

    Hej Silje, så fint at du uttforsker det gamla hantverk, hoppas du knäcker kodet 🙂
    Jag har av flera gånger haft väldigt långt hår, och om du vil, och kan få nöje av det, så skicker jag gärna det avklippta håret åt dig. Det er ca 50cm strån og ochså nogra lite kortare i bruna nuancer.
    Vänliga hälsninger, Pia

  10. maria
    29 mars, 2015

    Hej! Jag kan förstå att man vill förvara och ha som ”hemlighet” i en del av smyckeskonsten…
    Det finns så många som är tex bagare, som också använder sig av ”hemligheter”!
    Man får hoppas att fler flyttar in och på Lång sikt vill lära sig konstarten!
    Jag är själv ägare, sedan minst 27 år, till både ett väldigt långt halsband och örhängen i denna smyckeskonst. Jag och min dotter fick dessa som gåva och förvarar dom väl 🙂

Vad tycker du?

Du måste vara inloggad för att kommentera.