Tornfalken är en spetsvingad falk med tegelröd rygg och påfallande lång stjärt med mörkt terminalband. Hanen har gråblå hjässa, nacke övergump och stjärt. Handpennorna är svartbruna. Ryggen, vingarnas ovansida och buk är prickiga. Honorna ser nästan likadan ut men harrödbrun tvärbandad rygg och randig stjärt. Tornfalk saknas som häckfågel i vissa delar av södra Sverige, men annars finns den över hela landet. Den drabbades hårt av biocider under 1960-talet. Den häckar sparsamt, och den svenska populationen uppskattas till 3 000 par.Tornfalk påträffas året runt i sydligaste och västra delen av landet. De som flyttar flyger till Västeuropa, och det gör de mellan augusti och oktober. De flyttande fåglarna återvänder från slutet av mars till in i maj.Högsta kända ålder är 16 år och 5 månader.
Holkens bredd: 40 cm; djup: 40 cm; höjd: 40 cm; öppningen 40×20 cm; takets bredd: 40 cm; takets djup: 50 cm
Holkarna sätts upp på till exempel laduväggen direkt under taknocken. Den kan även sättas upp på en stolpe eller i ett träd.
Man bör komma ihåg att falken vill ha fri sikt framför sitt bo, exempelvis ett öppet fält. Den ska inte sitta i den förhärskande vindriktningen för att undvika risken att det regnar in i den. Vidare skall den vara en bit i från människor.
Botten kan fodras med ett 5 cm tjockt lager av såg- eller kutterspån.
Författare Ulf Carlberg, fil.dr., och Lars-Åke Janzon, fil.dr. , Naturhistoriska riksmuseet.