Förr i tiden var det vanligt med friargåvor, eller känningsgåvor. Det här har vi saxat från wikipedia:

”Friargåva (fästningsgåva) var i det gamla bondesamhället en vanligen egenhändigt skapad present, som en man överlämnade till en kvinna. Ofta var det en så kallad ”känning”, för att prova om hon hade intresse av att fördjupa bekantskapen. Den första gåvan var ett enkelt föremål, men visade det sig att den fallit i god jord, kunde den följas av fler, allt mer avancerade och värdefulla ting. Eftersom friaren ville visa vad han dög till var föremålen ytterst noggrant utförda och har stort kulturellt värde.”

När jag gillar någon kan impulsen ibland vara att göra något litet till den personen. Det är ett sätt att uttrycka sig.

Så här gör du en egen liten ”friargåva”: du behöver nål, tråd och ”Aida-väv”.

Ett mönster: